fredag 8 oktober 2010

Halvvägs hämnd

Författare: Mats-Arne Larsson

För tre månader sedan dog Amandas föräldrar i en bil-skoter-olycka. Hela hennes 16-åriga tillvaro rasade samman och hon är fruktansvärt arg och hatisk. När hon får reda på att den 18-årige kille som körde på skotern hennes föräldrar åkte på frias i rätten blir hon vansinnig och bestämmer sig för att hämnas. Till sin hjälp har hon sin kusin, som bär på egen ilska och besvikelse över svikande och drickande föräldrar och som är redo att göra vad som helst för Amanda.

De ger sig iväg på Amandas moppe för att söka reda på föräldrarnas mördare och straffa honom. I väskan har Krille, kusinen, packat en stor kniv.

Samtidigt beger sig Jon iväg i sin krockskadade gula volvo för att söka reda på dottern till det par han av misstag körde ihjäl tre månader tidigare. Han förgås av skuldkänslor och bara hon kan hjälpa honom att komma vidare, förlåta honom.

Deras vägar korsas halvvägs, på ett vandrarhem mitt ute i skogen. När de förstår vilka de är är sammandrabbningen oundviklig.

Låter det spännande? Det är det i och för sig. Lite. Jag vill veta hur det går, men önskar att jag slapp läsa smörjan för att få reda på det. Dåligt språk, styltad, tillgjord dialog, konstiga sammansträffanden och lösa trådar. Det är dock, som sagt, spännande och det är möjligt att en ovan läsare i åttan-nian kan tycka att det är en bra historia och låta bli att hänga upp sig på språk och ologiskheter. Boken är rätt lättläst, med driv i handlingen och korta kapitel, bara 92 sidor.

2 kommentarer:

  1. hej och hå, vilken sågning på slutet! När det lät så spännande i början! Men så kan det vara. Tråkigt när man blir besviken på en bok, och måte harva sig igenom den för att få veta hur det går. jag hade nyss samma upplevelse med Havstads "Och?". Men jag pallar inte lägga tid på att skriva om det jag tycker är dåligt. Det är så klart lite dumt, för då får man ju inte de varnande exemplen, som man kanske ibland behöver!

    SvaraRadera
  2. denna bok var riktigt långtråkig och hade liksom som ingen menning. det tog aldrig slut, och allt hände om och om igen, skulle inte rekommendera boken.

    SvaraRadera