Författare: David Almond
Allt börjar med kniven, den här allra sista, febrigt varma sommaren i Liams barndom. Snart är han vuxen, snart börjar annat. Men ännu är han barn och han hittar en kniv. Han döper den till Dödsbringaren. Sedan upptäcker han och bästisen Max en kaja som beter sig på ett mycket märkligt vis. Den verkar faktiskt vilja leda Liam och Max någonstans. Trots att Max tycker att det hela är löjligt följer de efter fågeln. Den leder dem till en husruin vid en vandringsled en bit utanför byn. Och där finner de två vännerna en korg med ett litet barn i. Bredvid barnet en burk med pengar och en lapp: "detta är ett guds barn" står det.
De tar med sig barnet hem, polisen kontaktas det sociala fixar en fosterfamilj, Liam och Max kommer i lokalpress och -TV, de får sina "15 minutes of fame". Och den tryckande heta sommaren går vidare. Liam och Max utvecklas åt olika håll, Max tänker på tjejer på framtiden och utblidningar. Liam tycker Max är tråkig. Han vill vara kvar i barndomen och dras till en gamal barndomskompis, Nattrass. Nattrass är en ganska obehaglig person, det tycker Liam också, lekarna kring honom är våldsamma och farliga. Men Liam dras in i dem. Samtidigt finns tankarna på den upphittade bebisen kvar hos Liam och hans familj. Pappan som är författare fantiserar om barnets föräldrar och hur hon hamnade i ruinen. Mamman som är konstnär ordnar så att de får åka och hälsa på flickan i hennes fosterfamilj. Där träffar Liam fosterbarnen Crystal, en vilsen flicka med många sår i bagaget och Oliver, ett ensamkommande flyktingbarn från Liberia med en mörk historia.
De olika barnens historier vävs sakta samman: Liam med sin förvirring över vuxenblivandet, Nattrass med sin fasination för våld och hot, fosterbarnen som plötsligt befinner sig på flykt, denna allra sista barndomens sommar. Och slutet verkar inte kunna bli annat än katastrofalt...
De tar med sig barnet hem, polisen kontaktas det sociala fixar en fosterfamilj, Liam och Max kommer i lokalpress och -TV, de får sina "15 minutes of fame". Och den tryckande heta sommaren går vidare. Liam och Max utvecklas åt olika håll, Max tänker på tjejer på framtiden och utblidningar. Liam tycker Max är tråkig. Han vill vara kvar i barndomen och dras till en gamal barndomskompis, Nattrass. Nattrass är en ganska obehaglig person, det tycker Liam också, lekarna kring honom är våldsamma och farliga. Men Liam dras in i dem. Samtidigt finns tankarna på den upphittade bebisen kvar hos Liam och hans familj. Pappan som är författare fantiserar om barnets föräldrar och hur hon hamnade i ruinen. Mamman som är konstnär ordnar så att de får åka och hälsa på flickan i hennes fosterfamilj. Där träffar Liam fosterbarnen Crystal, en vilsen flicka med många sår i bagaget och Oliver, ett ensamkommande flyktingbarn från Liberia med en mörk historia.
De olika barnens historier vävs sakta samman: Liam med sin förvirring över vuxenblivandet, Nattrass med sin fasination för våld och hot, fosterbarnen som plötsligt befinner sig på flykt, denna allra sista barndomens sommar. Och slutet verkar inte kunna bli annat än katastrofalt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar