Här ligger jag och blöder

Författare: Jenny Jägerfeld

Maja går estetiska programmet på gymnasiet och råkar på en skulpturlektion såga av sig tumspetsen med en elektrisk såg. Svartklädd emotjej som hon är tror hennes pappa att hon gjort det med flit.

"-Man sågar väl för fan inte av sin tumme med flit, sa jag surt.
-Jag tänkte om du inte mådde bra.
Vem trodde han att jag var, egentligen? Kände vi varandra?
-Jag är kanske inte helt euforisk alla dagar, men inte fan börjar jag lemlästa mig själv för det!
Jag blängde på honom.
-Nej, Maja, jag vet. Men jag tänkte... du kanske inte kunde verbalisera din ångest?
Oh lord. "Verbalisera din ångest." Vad hade han nu gått för kurs, läst för bok, träffat för idiot?"

Maja bor varannan helg hos sin mamma i Norrköping och ett par dagar efter tumolyckan åker hon dit. Men mamman står inte på perongen och möter som vanligt, trots att hon är en sån person som aldrig glömmer eller ändrar på sina vanor. När Maja tar sig ut till mammas hus finner hon det tomt och mörkt. Hon blir mer och mer orolig när hon inser att mammas dator, mobiltelefon och framför allt hennes livsviktiga kalender är kvar i huset. Hon skulle aldrig ge sig hemifrån frivilligt utan dem.

Maja stannar i mammas tomma hus och försöker reda ut sin trassliga tillvaro, som inte blir mindre trasslig när hon går på fest i grannhuset och kanske förälskar sig lite grann i killen som bor där.

Mycket roligt och stundtals sorgligt, en ungdomsbok om ensamhet, övergivenhet, kärlek och vänskap men också om föräldrar med psykiska problem (i det här fallet Aspergers syndrom), skilda föräldrar och frånvarande föräldrar.