fredag 22 oktober 2010

Spindelbarnen


Författare: Gudrun Wessnert

Sam Frasers äventyr del 1

Gudrun Wessnet är tidigare mest känd för sina historiska romaner för barn, blan annat de burleska böckerna om Sketna Gertrud och riddarhistorierna om Enhörningens gåta. Med Spindelbarnen ger hon sig delvis in i en ny genre. Det är forftarande hirtorisk tid, förmodligen 1800-tal och miljön skulle kunna vara engelska landsbygden. Men här vävs även mystiska och fantasybetonade element in i historien.
Huvudperson är Sam, eller Samatha som hon egentligen heter. Hon är hittebarn och "klumpfot" (hon är låghalt i någon form, men fel eller inga skor gör att hon haltar lite när hon går). Efter att ha spenderat en tid på ett barnhem drivet av nunnor flyttas hon, av för läsaren outgrundliga anledningar, till Fröken Elsibes barnhus för hittebarn och vanföra. Där möts hon av föreståndarinnan och hennes syster, båda systrar till den nu avlidna Syster Elsibe. Systrarna visar sig vara grymma monster till människor. På barnhuset arbetar också en kokerska, som inte står de båda systrarna långt efter i grymmhet och galenskap.

Sams olycksbröder och -systrar är de andra hittebarnen, sju är de tillsammans. de tvingas äta otäck och dålig mat och att arbeta från morgon till kväll. Kokerskans svamppaj är det de fruktar näst mest, det är giftig och har redan dödat en av dem innan Sam kom. Allra mest fruktar de källaren. Där blir de nedslängda som straff när de varit olydiga och där finns otäckheter som alla anar mer än känner till.

I utkanten av historien med ständigt närvarande finns en räv. Den följer händelserna på barnhuset, är ständigt hungrig och kommunicerar med "honom där uppe" (är det Gud - jag förstår det aldrig riktigt?) och pratar om något otäckt i underjorden som kommit lös och något han står i skuld till.

Sam börjar se och höra konstiga saker på barnhuset. En metallisk och svart röst dyker upp inne i hennes huvud. Vid vissa tillfällen hjälper den där rösten henne och de andra hittebernen, men Sam tycker inte att det känns helt bra, hon förstår inte vad det är men det är inget gott. Situationen för barnen blir allt värre. En förändring måste ske. Ska barnen kunna fly? Vad är det som rör sig i källaren/underjorden? Varifrån kommer den spindel som Sam ser skymta på olika ställen? Berättelsen utmynnar i ett underjordiskt mardrömsäventyr med ett inte alltigenom lyckligt slut.

Det är många saker jag inte förstår i den här boken. Men kan man bortse från det så är det en spännande historia om udda existenser och vänskap mellan utsatta. Illustrationerna, en svartvit helsida per kapitel, är expressionistiska och fantasieggande.

2 kommentarer:

  1. Verkar lite märklig... Och inte ett helt lättutlånat omslag, men vi får väl se hur det går. Jag lånar inte ut Wessnerts böcker överhuvudtaget. Av någon anledning. Gör ni?

    SvaraRadera
  2. Nä, Wessnert går tyvärr dåligt. "Spetshäxan" till exempel, den är ju hur bra som helst, tråkigt att de inte läses mer. jag tycker också att omslaget till "Spindelbarnen" är fult. Men kanske att det tilltalar barn?

    SvaraRadera