Augustnominerad kärlekshistoria mellan bästisarna Stella och Sigrid. En lugn, finstämd historia om hur svårt det kan vara att gå i nian och inse att man är lesbisk. Stella vet inte alls hur eller om hon ska våga visa sina verkliga känslor för bästisen. Hon får vägledning och peppning av Agnes 84 år som hon möter i ett forum på nätet. Agnes har hela livet tvingats dölja sin kärlek till vännen Maj och hennes öde ger Stella perspektiv på sin egen tillvaro och mod att agera. När hon vågat visa sina känslor och det visat sig att de är besvarade kommer krångligheten med omvärldens reaktioner.
Jag har lite problem med tonen i den här boken, språket i dialoger, uttryck. Språket ger mig en känsla av att tjejerna är yngre än de är, vilket brutalt krockar med deras sexuella intresse, jag får liksom inte ihop det riktigt. Jag gillar inte heller språket i de mail som Stella skriver till Agnes, som plötsligt är mer "ungdomligt" än dialogerna, vilket gör att det känns som om det är uttryckt av olika personer. Det är svårt att inte jämföra med andra ungdomsböcker i årets utgivning som har så otroligt mycket bättre dialog; "Farsta, fritt fall" t.ex. och framför allt Lisa Bjärbos "Det är så logiskt alla fattar utom du". Där känns det naturligt, i Nordins bok upplever jag att hon ansträngt sig för att uttrycka sig som ungdomar gör, utan att lyckas.
I vilket land utspelade sig boken?
SvaraRadera