Lucy kommer från en karibisk ö till New York för att arbeta som barnflicka och studera. Hon har drömt så länge om att komma från sin familj, om att se alla dessa saker som hon innan bara hört eller läst om att det kommer som en chock för henne att hon faktiskt längtar hem. I USA är allt så annorlunda att det bitvis är lite svårt att ta in. Solen skiner utan att det är varmt till exempel. Rummet hon sover i är litet, men litet på ett helt annat sätt än det hon är van vid. Lucy har en skarp iakttagelseförmåga och är dessutom både stark och rättfram. Hon inser att hon själv kan forma sitt öde, bestämma vem hon vill vara och hur hon ska leva och hon låter ingen bestämma över sig.
Med sig i bagaget har Lucy mycket ilska. Mot fadern som aldrig brytt sig om att lära känna henne, mot modern som varit hennes enda sanna kärlek men som svek henne genom att värdera hennes småbröder högre än henne, mot allehanda förtryckande strukturer som hon mött under sin uppväxt och mot alla de som inte sett det förtryck hon sett och accepterat dessa strukturer som något självklart istället för att gå emot dem. Men mest av allt mot mamman som hon kämpar så hårt för att inte vara lik att hon till och med lämnar alla hennes brev oöppnade och olästa.
Lucy är Kincaid mest lästa bok, vilket är lätt att förstå. Det är en tunn bok men den rymmer så väldigt mycket och Lucy är en så inspirerande bekantskap, på samma gång urstark och djupt rörande.
Tranan, 159 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar