I ett av klimatförändringar svårt härjat och av Holländare ockuperat framtida Sverige lever archifarien i det som kallas Ödmården. Man bor i hålor där man barrikaderar sig mot den stränga vintern och gör vad man kan för att överleva fukten under sommaren. Archifarien sköter archif-hålan, katalogiserar "näverklotter eller i lycko-fallet en fornskrift" och nedtecknar sitt folks historia.
Det här är den andra dystopin jag läser ut i sommar. Och författarna har valt diametralt olika scenarior av klimatförändringarnas miljöpåverkan. Där Emmi Itärantai i Minnet av vatten tecknar ett landskap av hetta och vattenbrist, får vi i Håkanssons vision sumpmarker, marskland, väta, röta och sträng kyla. Tillvaron för dessa våra tänkta framtida ättlingar är verkligen usel där de hankar sig fram under armod och ockupationsmaktens förtryck. Ändå är det en fantastiskt rolig bok Håkansson har skrivit. Han har inte nöjt sin med att fantisera ihop en dystopisk framtid, utan även uppfunnit en helt egen språkdräkt åt sin värld. Det här språket, i kombination med vår berättares, archifariens, drastiska sätt att uttrycka sig, är oupphörligt underhållande och humoristiskt.
Sammantaget är det en imponerande bok som är svår att beskriva men ett måste att läsa, åtminstone för alla som är språk- och litteraturintresserade. Passar gymnasiet och uppåt.
Albert Bonniers förlag, 150 sidor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar