Det utspelar sig i Tierp. Det är gymnasietid. Det är Jane, Lilly och Bita. De är bästisar, mitt i sina feministiska uppvaknanden och i opposition mot omvärlden. De bestämmer sig för att de inte längre kan kallas tjejer utan istället måste kallas för gudar. Det är logiskt, slå ihop brudar med guzz så blir det gudar. Det finns en massa andra regler också. Till exempel du ska inte lyssna på Håkan Hellström, du ska inte leka med några jävla barbies. Det är Jane, eller Janne som hon kallas av alla utom rektorn, som är berättare.
Lilly har ett förhållande med skolans snyggaste och mest uppskattade elev, Daniel. De har BDSM-sex som urartar och Lilly råkar väldigt illa ut. Janne och Bita söker upp rektorn för att få hjälp och Janne tar även upp problemet med skolans tjejgrupp, men vuxenvärlden kan inte se bortom Daniels perfekta yta och misstror gudarna. Då bestämmer de sig för att ta saken i egna händer och utkräva hämnd. Det hela är dock komplicerat, Lilly har fortfarande starka känslor för Danne. Dessutom finns en tredje person inblandad, någon som har filmat övergreppet.
Om det inte kändes lite taget hade den här boken kunnat heta "Fucking Tierp". Den är full av hat mot orten, vuxenvärlden, Jannes föräldrar som nyligen separerat, skolan, världsordningen. Det är fylla, förvirring, svek, oönskade graviditeter och könssjukdomar. Och jag frågar mig under läsningen: är det verkligen så här mörkt? Huvudpersonernas tänkande och handlande känns i bland omoget, ologiskt och förvirrat (vilket i och för sig är logiskt när det handlar om tonåringar). Handlingen är lite spretig, flera trådar lämnas oavslutade, vilket stör mig. Ändå är det på sina ställen språkligt briljant och roligt mitt i mörkret. Läsningen igenom brottas jag med känslan av att jag inte alls vet vad jag tycker och är det inte alltid svårast med böcker som man faktiskt inte vet vad man tycker om? Men en sak är säker och det är att Gudarna inte lämnar en oberörd.
När jag har läst klart tar jag upp en helt annan bok och läser: "De fruktansvärda glappen mellan tanke och ord, vilja och uttryck, verklighet och overklighet, samt det som växer i dessa glapp, är vad den här berättelsen handlar om."* och tänker att det gjorde ju Gudarna också.
Natur & Kultur, 238 sidor.
*citatet är taget från Andersson, L. Egenmäktigt förfarande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar