lördag 30 januari 2016

Mamma Medusa

Författare och illustratör: Kitty Crowther

Den här udda berättelsen börjar en blåsig natt då två barnmorskor beger sig till Medusas hus. Det är dags för lilla Iris att födas. Någonstans långt inifrån Medusas hårsvall kommer hon, och hon är förtjusande. Så fin, skimrande som pärlemor. Skyddad, inlindad i och vårdad av sin mammas hår, växer Iris upp. Det är bra och tryggt men så småningom börjar Iris längta ut. Hon vill göra egna erfarenheter, träffa nya vänner. Men mamma Medusa är inte redo att släppa henne, inte riktigt ännu.

När jag hör namnet Medusa är min första association monstret med ormhår i den Grekiska mytologin. Hon som blev sådan som straff för att hon blivit våldtagen. Medusa förstenade folk som såg hennes ansikte och blev så småningom halshuggen av av Perseus. Även efter döden hade Medusas huvud en förstenande effekt. Men Crowthers Medusa är något annat. När jag ser hennes teckningar av det långa håret som skyddar, hjälper, motar bort och fångar in, tänker jag snarare på Doris och hennes starka hår i Lindenbaums Doris drar från förra året. Det är intressant att det kommer två bilderböcker under samma år där det kvinnliga håret skildras på ett helt nytt sätt. Inte som tecken på skönhet eller vänhet, utan som ett utslag för skydd eller integritet.

Det är fint att Rabén & Sjögren ger ut ALMA-belönade Crowthers bilderbok på svenska. Det behövs böcker som är tokiga och konstiga och som får oss att tänka. I bilderna finns vissa drag av inspiration från Tove Jansson, trots att de är omisskännligt Crowtherska. De är både vackra, skrämmande och humoristiska och ger mycket att upptäcka och fundera omkring.

Rabén & Sjögren, bilderbok

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar