En man har i samband med en begravning återvänt till de trakter han vuxit upp i. Huset han bodde i är rivet, men han söker sig ända bort till vägens slut, där kvinnorna Hempstock har sin gård. Den ligger kvar där den alltid har legat. På baksidan ligger en damm, en damm som Lettie Hempstock bestämt kallade för en ocean. Mannen slår sig ner på en bänk vid den här ankdammen/oceanen och drar sig till minnes en serie händelser som inträffade när han var sju år och var ett ganska ensamt och utsatt barn.
Det hela börjar med att gruvarbetaren hittas död. Han har stulit pappans bil, kört den så lång det gick, till vägens slut, och där har han gasat ihjäl sig. Det är då pojken får träffa Lettie, hennes mamma fru Hempstock, hennes mormor gamla fru Hempstock och se Letties ocean för första gången. Men det är också den här plötsliga döden som sätter igång något, lockar till sig saker man inte vill ha i närheten av sig. För att sådana saker ska kunna komma in ens hem måste man bjuda in dem, och det är det pojken råkar göra. Ett moster, som lurar sig in i hans liv och kommer i form av en förtjusande barnflicka, Ursula Monkton.
Det här är en berättelse om ensamhet, vänskap, om att våga lite på någon annan och på sitt eget omdöme, trots att man är en mycket ensam liten sjuårig pojke. Det är också en berättelse om mod och om att människor och ting sällan är vad de ser ut att vara på utsidan.
Bonnier Carlsen, 219 sidor.
Jag gillade denna bok jättemycket.
SvaraRaderaJa, jag tycker att den är fantastisk. Jag läste om den nu och den blev ännu bättre andra gången.
SvaraRadera