"Min mor växte upp på sagor, men jag växte upp på motorvägen" börjar Alberts debutroman. Det är Alice som för ordet. Hon och hennes mamma Ella lever ett liv på drift, bor sällan mer än ett halvår på samma ställe, ständigt på flykt undan vad Alice kallar "oturen". De lever också ett liv i skuggan av Alices berömda mormor, Althea Proserpine. Althea är författare till en enda bok, Sagor från Hinsidan, en bok som bara kommit i en utgåva som snabbt sålde slut och som numera är nästa omöjlig att få tag på. De exemplar som dyker upp på antikvariat går till svindlande summor. Alice är nyfiken på sin mormor som hon aldrig har träffat, men Ella vill inte prata om henne och vill att Alice ska hållas så långt borta som möjligt från henne, hennes residens Hasselskogen och allt vad sagor heter.
När Ella får ett brev med beskedet om att Althea dött bestämmer hon att det kan vara dags för dem att slå sig till ro, de hittar en lägenhet i New York och så småningom gifter sig Ella rikt och Alice får börja på en fin skola. Men att slå sig till ro visar sig vara ett ödesdigert misstag. Strax är "oturen" över dem - mer än otur, nattsvart fasa - Ella försvinner och Alice står ensam med en massa obesvarade frågor.
Detta är en riktig bladvändare. Tematiskt påminner den om Blacks Den mörkaste delen av skogen där sagorna är verkliga och man kan klara sig undan dem om man kan sagans regler tillräckligt väl. Men också Funkes Bläckhjärta där sagofigurer slinker mellan världarna och ställer till med riktigt otäcka saker när de mörkaste krafterna härjar fritt i vår värld. Den passar från sexan och uppåt.
Modernista, 312 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar