Elise tillvaro präglas av osäkerhet och utbytbarhet. Hon bor i en tredjehandslägenhet som hon fått hyra några månader i Stockholm, är 28 år, läser konstvetenskap, tar ströjobb och tinderdejtar. Sitt existensberättigande får hon genom likes på Instagram och det kan gå flera dagar utan att hon pratar med någon. Hon chattar och ibland träffar hon andra människor, men hon tvivlar ofta på om de vill vara med just henne. Hon tvivlar på om folk säger vad de menar och tror att människor är ironiska. För att vara äkta tar hon antidepressiva, lugnande och sömntabletter.
Viktor läser också konstvetenskap. Elise är intresserad av allt som rör Viktor. Från hur han för sig på tunnelbanan, hur han lägger fram sina åsikter till läraren under föreläsningarna till vilka hans tidigare flickvänner varit och var han har jobbat. Ända tills Viktor är hennes. Då är skimret borta. Liknelsen vid Venus födelse är borta och kvar blir den svage lite blekfete, trygghetssökande och deprimerade Viktor.
När Viktor säger att han känner ömhet för henne kan hon inte riktigt ta det på allvar. Hon menar att det känns som något man hör på film. Båda har bilder av förhållandet som de försöker upprätthålla, men båda misslyckas fatalt. Elise ljuger för Viktor om i stort sett allt.
Isabelle Ståhls roman är en generationsroman som säger något grundläggande om vår samtid. Den visar på hur vi idag alltid kan justera det vi vill berätta om oss själva. Elise verklighet av ensamhet, självömkan och självförakt syns aldrig på Facebook och Instagram.
Passar för gymnasiet.
Natur och Kultur 295 s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar