Precis som Niklas Krogs Nattbuss 198 börjar den här boken på den vanligaste av platser, en buss. Ingen nattbuss, men regionbussen mellan Växjö och Ingelstad. Två vänner är tillbaka för att återförenas med grundskole- och gymnasiegänget. Men där slutat vardagligheterna tvärt, precis som i Krogs roman, fast på ett helt annat sätt. Av de fem vännerna är det en som saknas, den som aldrig lämnade uppväxthålan för att ge sig ut i världen, Jonathan. Och det är för att begrava honom de andra återvänder.
Jonathan har drunknat vid samhällets lilla badplats, Djupa Ro dit han begav sig ensam för att nattbada. När de fyra vännerna samlas är de bedövade av sorg. Det är också en bedövande het sommar, men de går ändå omvägar kring Djupa Ro. Vad skulle Jonathan där att göra? Ensam mitt i natten?
David, som är bokens berättare söker hela tiden inom sig efter svar. Han söker efter minnen av Jonathan men hittar förvånansvärt lite. Hur bra kände han honom egentligen? Och hur ska de kunna få svar på alla sina frågor nu när Jonathan redan är död?
Den femte personens frånvaro gör saken med de som är kvar. Jämvikten tippats runt. Det blir viktigare att tala om saker innan det är för sent, inte bära runt på stora hemligheter utan ta chanser, se livet i vitögat.
Det här är så klart en sorglig bok, men även en vacker och djupsinnig berättelse om det svåra språnget ut i vuxenlivet och om att själv välja hur man vill formas som människa, om vänskap och om kärlek.
Rabén & Sjögren, 265 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar