Den här boken är Malvas egen berättelse om året då hennes mamma drabbas av en aggressiv cancer och dör. I början av boken är Malva påfallande barnslig för en nioåring. Under året som vi följer henne får hon ta mycket eget ansvar, för sig själv, sina egna känslor, för sin lillasyster. I slutet av året är all lek borta, Malva är en annan. Det är även hennes familj, en ny liten familj, utan mamma.
Boken förbryllar mig lite. Dels är det klassningen (Hcf). Dels är det omslaget som är gjort så att man omöjligt kommer att kunna sälja in den till läsare över sex år. Har tanken varit att visa att det är en ljus bok trots sitt tunga ämne? Kanske, men jag tror ändå att det är feltänk. Om man ska läsa en bok om en mamma som dör så blir det sorgligt även om boken bjuder på en del ljuspunkter. Slutligen är det tilltalet i boken. Malva är mellan nio och tio, men hennes tilltal och resonemang hade kunnat passa för ett betydligt äldre barn. Hade den varit Hcg och haft ett mindre naivistiskt omslag hade slukläsare med smak för livets mysterier och sorgligheter kunnat läsa den med behållning. Som det är nu tror jag att boken kommer att gå bäst som högläsning för nio-tioåringar om man vill ha en riktig snyftupplevelse med sina barn.
Alfabeta, 125 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar