Elis är en sån som aldrig vågar. Han är en sån som man får släpa med på spelningar och fester. När kompisarna pratar med bandet efteråt står Elis bakom och är tyst. Han är en sån som går ensam på kvällarna och fotograferar, men inte visar bilderna för någon.
Men när hans bror flyttar hemifrån och bästa kompisen skaffar flickvän och Elis är ensammare än någonsin bestämmer han sig. Han söker till ett fotogymnasium, med internat, fyrtiofem mil hemifrån. Foto är allt han kan och allt han vill. Men när han sitter ensam på sitt korridorrum, hungrig för att han inte vågar gå ut i det gemensamma köket och laga mat ångrar han sig.
Sen lär han känna Mirjam. Först Sofia, som också går foto och blir en bra vän, men framför allt Mirjam. Mirjam går tredje året på bildlinjen. Hon har egen lägenhet i stan och har flyttat från Laholm och lämnat hela sitt gamla liv bakom sig. Eller det är i alla fall det hon försöker göra. Men det finns saker i Mirjams gamla tillvaro som inte lämnar henne ifred, som inte lämnar henne och Elis ifred och som Elis inte vet hur han ska hantera. Det är så mycket om Mirjam som han inte vet, som hon inte vill prata om, det saknas bitar i hennes pussel. Tusen bitar saknas.
Stark bok om drogmissbruk, vänskap och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar