Långt uppe i norr, i sin fästning på berget Salajak vaknar marhwitrorna efter vintersömnen. Nere i Småland går tre bröder och vantrivs på sin gård där de plågas av en försupen elak farbror. Mitt emellan dem blåser jungfru Lovisa i sin vallur på Frösön, ut över Storsjön. Hon lockar på den som döljer sig i djupet.
Människorna oroar sig för att hwitterfolket drar sig allt längre söderut på jakt efter föda. Hwittrorna oroar sig för att svärdsmännen drar sig allt närmre deras borg. Krafter är i rörelse, en armé samlas och drar norrut. Bröderna Egg vill bort från hemmet och lockas av äventyret och ansluter sig. Hwittrorna förbereder sig för anfallet. Snart ska slaget om Salajak stå.
Det är spännande med ny svensk fantasy. Den här gången i medeltida miljö, där den Stora Döden just härjat och med nordiska myter om Storsjöodjur och vittror som bas. Theorin har valt ett avskalat och korthugget språk och för mig blir det ett motstånd att ta sig in i berättelsen, som också hela tiden skiftar perspektiv mellan de olika bröderna, hwittrorna och Lovisa. Men det är spännande och det gör att jag håller mig kvar i historien till sista sidan. Det är ett spännande val att både människor och hwittror är både protagonister och antagonister, det är inte möjligt att välja sida i slaget. Om det finns någon verklig skurk i den här berättelsen så får vi inte veta det i den här delen i alla fall, även om vissa ledtrådar läggs ut. Fyra böcker ska det bli i serien "Krönikan om Jarmaland". Bok två utkommer i januari 2019. Passar fyran till nian.
Bonnier Carlsen, 351 sidor
Den här boken är jag så nyfiken på att läsa.
SvaraRadera