Inuti huvudet är jag kul

Författare: Lisa Bjärbo

Liv och hennes pappa har flyttat från en våning i Stockholms innerstad till ett ruckel på landet utanför Ingelstad, utanför Växjö. Detta eftersom pappan har drömt om att flytta tillbaka till dit där han själv växte upp.

För Liv innebär detta en  total omställning till en massa nya och okända saker. Från att ha kunnat varenda kvarter utantill, känna igen alla som jobbar på i kassan på Coop runt hörnet och vetat vilka tanter som rastar sina hundar i parken på morgonen vet hon plötsligt ingenting om sin omgivning. Hon konstaterar att det framstår extremt tydligt att hon inte är jättebra på att hantera det.

Om det varit jobbigt för henne att börja gymnasiet i Stockholm så är det ingenting i jämförelse med att börja gymnasiet i Växjö. Själv tycker hon att det är som att flyta omkring på ett slipprigt isflak på ett öppet jävla hav. Hon oroar sig för hon överhuvudtaget ska våga säga hej till sina nya klasskompisar.

Hennes farhågor besannas med råge och för att ens kunna andas låser hon in sig på toaletten varje rast. När någon tilltalar henne mumlar hon fram ett svar samtidigt som hennes ansiktsfärg går från likblek till tomatröd.

Så fortsätter det och så kunde det fortsatt om det inte var för att Liv varje morgon delar buss med jämnåriga Alia och Gunnar.

Lisa Bjärbos bok tar upp det angelägna ämnena panikångest och social fobi. Liv berättar med viss självironi i jagform på ett rappt, välformulerat och underhållande vis om sina tankar och upplevelser.
Boken passar elever i högstadiet och början av gymnasiet.

Raben & Sjögren. 270 s.