I ett nära förestående dystopiskt USA lever Charmaine och Stan i sin bil efter att ha förlorat jobb och bostad i den ekonomiska krisens spår. De sover på olika parkeringsplats, flyr från våldsverkare och hankar sig fram på den lilla lön Charmaine får på sitt servitrisjobb. Charmaine är positiv och naiv till sin läggning, trots mörka barndomsminnen - eller kanske på grund av - vill hon helst blicka framåt och göra det bästa av situationen. Stan är mer grubblande och tillvaron i bilen tär på honom och deras förhållande. Så när de får erbjudandet om att flytta till ett bättre och enklare liv i tvillingstäderna Internharmoni-Positron krävs inte mycket övertalning, trots att de skriver på på livstid, har de väl bestämt sig finns ingen väg ut.
Varannan månad lever de nu i ett fint hus med trevliga jobb, Charmaine på bageriet och Stan på skoterdepån i Internharmoni. Varannan månad lever de på fängelset Positron och jobbar oavlönat för det allmännas bästa. Oavsett har de det rent, mat för dagen och mer därtill.
Men vad gör det med en människa att leva under övervakning och berövas sina livsval? Både Charmaine och Stan söker spänning utanför mallen, var och en på sitt sätt och så småningom spricker bubblan. De visar sig ha varit lätta byten i någon annans behov av redskap, både för att upprätthålla projektet Internharmoni-Positron - och för att störta det.
Det här är en väldigt mörk berättelse, men icke desto mindre bjuder den på ett visst mått av humor, nästan på slappsticknivå. Det är en spännande och underhållande samtidssatir med fin personteckning - i synnerhet porträttet av Charmaine dröjer sig kvar hos mig.
Norstedts, 348 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar