Författare: Frances Hardinge
När Tris vaknar känns allt konstigt. Hon minns inget från dagen innan. Hon ligger en säng och någon som hon tror är hennes mamma säger att hon har varit sjuk. Tydligen är det som det brukar vara, hon brukar vara sjuk mycket. Hennes mamma och pappa tar hand om hanne, det är tryggt och bra. Men ändå är det något som känns oändligt fel. hennes lillasyster Penny är livrädd för henne, hon är olidligt hungrig och minnet, även länge bak, är fragmentariskt.
Familjen beslutar sig för att avsluta semestern de har varit på i förtid och återvända till hemmet i London. Men Tris känner sig ändå otrygg och konstig. Hon känner sig osäker på vem hon egentligen är och när hennes dockor börjar tala med henne och hungern övermannar henne så till den grad att hon äter upp en av dockorna, blir allt mer säker på att är något är allvarligt fel, hon vet bara inte vad. Hon tjuvlyssnar vid dörrar för att få ledtrådar och börjar så småningom nysta ut sanningen.
Det står ganska snart klart att Tris - och här kan ni som inte vill ha någon som helst spoiler sluta läsa - inte är Tris utan någon slags golem, en bortbyting tillverkad av löv och annat skräp och som fått den riktiga Tris minnen med hjälp av hennes dagböcker. Den riktiga Tris hålls fången av Arkitekten, vars agenda Tris nu måste ta reda på för att rädda Tris, och kanske sig själv, vem hon nu är. Ett monster med tänder av törne, men ändå en varelse i sin egen rätt som också vill leva.
Vi befinner oss i mellankrigstidens England, sorgen efter en äldre bror som dött på ett vintrigt slagfält spelar en viktig roll i berättelsen. Det gör också, precis som i Lögnernas träd, kvinnans, eller framförallt flickans, ställning i samhället. Tris föräldrar vill helst ha en foglig, lydig dotter. Det är också en följd av att de redan förlorat ett barn som de är extremt överbeskyddande, alltså passar det dem bra att hon är sjuklig. Men lillasyster Penny vägrar foga sig i den mallen och passar därför inte in i familjen. Föräldrarna misstänker att något är fel med den som inte är Tris framförallt för att hon plötsligt gör egna val.
Det är väldigt lätt att läsa den här berättelsen som en berättelse om pubertet. Att Tris växer upp, växer ur rollen som en överbeskyddad liten flicka, gör henne till ett monster i föräldrarnas ögon. Ett monster som måste förgöras, så att de kan få tillbaka sin lilla flicka igen. Det är också intressant med en berättelse i bortbytingens perspektiv. Hon är inte Tris, och hon var tänkt att bara vara någon annans verktyg. Men hon slår sig fri och kräver sin egen rätt, precis som kvinnan i mellankrigstiden. Kvinnan som har varit krigsmaskineriets redskap och tvingats ut i förvärvsarbete när männen var vid fronten, förväntas nu återgå till hemmets svär, men kräver istället att få vara en varelse i sin egen rätt, inte enbart definierad av familjen.
Passar högstadiet och gymnasiet.
B. Wahlströms
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar