I det som nu är Finland, i en framtid då alla isar smält och det är en av supermakten Nya Qian ockuperad del av den Skandinaviska Unionen, ska Noria ta över som temästare efter sin far. För en temästare är vattnet av högsta vikt. Men i den världen Noria lever är färskvatten inte längre en självklarhet, utan en lyx och en handelsvara, trots att det samtidigt är en förutsättning för allt liv. Ockupationsmaktens soldater får upp ögonen för Norias fars tehus. Hur kommer det sig att de alltid har vatten som är så friskt och välsmakande? Att bryta mot vattenlagarna är förbundet med dödsstraff, men är Norias skyldighet att skydda vattnet viktigare än hennes plikter som medmänniska? Och en hemlighet som fler än två vet läcker snart mellan fingrarna som vatten.
Det är så intressant att läsa olika författares fantasier om hur den framtid vi med den globala uppvärmningen och miljöförstöringen just nu bygger åt våra efterlevande. Mats Wahls Blodregnserie är en av mina favoriter i genren och jag håller också på att läsa Ödmården av Nils Håkansson, det kommer boktips på den så småningom. Håkanssons scenario är kalla vintrar och sumpiga, vattensjuka marker. I Itärantas värld är det hett, snö ser man inte mer, det är ett landskap med uttorkade flodfåror, döda skogar och stora bromsar som en ständig plåga. Det är spännande och välskrivet. Passar på högstadiet och gymnasiet och med fördel om man har dystopitema och vill jämföra olika framtidsversioner.
Modernista, 240 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar