I Ingen som hon berättar Tova om när hennes kusin och bästa kompis Judit blir sjuk och till slut dör av cancer. Hon berättar om saknaden och sorgen och om det konstiga i att livet är soligt och sommaren fortsätter som vanligt trots att det värsta händer. Hon berättar om hur hemskt det känns att vara glad ibland trots att det värsta ska drabba den man älskar och hur svårt det är att förstå att man aldrig ska ses igen. På slutet skriver Tova ett brev till sin döda kusin och lämnar på hennes grav.
Boken är skriven i största delarna som prosalyrik med korta meningar radade efter varandra. När det kommer in dialogpartier slår stilen om till vanlig prosa och det är ett tråkigt stilbrott tycker jag. Men i det stora hela är det en stämningsfull och inkännande bok som väl fyller sin plats som snabbläst alternativ i genren "sicklitt" och kommer att kunna vara till glädje och tröst för de som drabbats av sorg och alla oss andra.
Hegas, 88 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar