Accdordern är en sällsynt fågel med ursprung i Sydamerika. Den är röd till färgen och lever i stora flockar. Endast två foton finns av denna ovanliga art och det är i ett försök att fastställa dessa fotografiers ursprung som den här berättelsen tar sitt avstamp. Sedan spinner den vidare i allt vidare och vildare svängar i tid och rum. Två herrar ägnar sig åt avancerad meditation och färdas genom tidslager och olika världar. En stel överklassmiddag övergår i en horribel seans. En fånge, inspärrad i en liten cell, finner sig plötsligt inte längre ensam i sitt rum och sin belägenhet. En accdorderfamilj söker trygghet och ro åt sig och sin flock. Så småningom vävs dessa olika berättelser ihop, eller kolliderar kanske, över rums- och tidsplanen, allt på ett oerhört utflippat och ganska flummigt sätt.
Det här är det absolut konstigaste jag läst i år. Men konstigt på ett bra sätt. Det gäller att hålla sig mottaglig för det obegripliga medan man läser och bara hänga med på den transcendentala resa Olof Petterson bjuder oss på. Det är också en väldigt vacker liten volym med djupröda pärmar och tjockt fint papper, vilket bara det gör den till en glädje att hålla i handen, med fina illustrationer Timothy Crisp och sånger tonsatta av Pål Nyberg.
Jag rekommenderar den för gymnasiet och uppåt, för litteraturintresserade elever och för de som är intresserade av spänna sitt intellekt det där lilla extra.
Styx, 195 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar