Till Björnstad, som är en hockeystad, flyttar Peter med sin familj, fru och två barn. Det är en chans till nystart, de har drabbats av förlust och sorg och Peter blir nu sportchef på hockeyklubben, för hockey är det enda han kan. Peters fru Mira är advokat. Hon förstår sig varken på Björnstad eller hockey, men hon gör vad hon kan för hon älskar sin familj. Nu står klubben inför sin största chans och utmaning på 20 år: juniorlaget har tagit sig till SM-semifinal. Ett antal unga män, ja, egentligen är de ju bara barn, ska axla de förväntningar som nu vilar på dem. Lyckas de ta sig hela vägen till finalen och kanske också vinna den kanske de får hockeygymnasiet till Björnstad. Då kanske det även kan bli tal om en ny galleria, nya vägar, kanske till och med en flygplats. Trots alla uppsägningar på fabriken ser framtiden ljusare ut än på länge för Björnstad.
Förutom Peters familj får vi följa ett rikt och varierat persongalleri i den karga småstaden. Backman berättar i snabba klipp växelvis om olika personer, ur olika perspektiv men hela tiden med en allvetande berättares starka röst. Språket är målande och lika rikt på liknelser som ryggdunkarna i ett styrelserum eller tacklingarna i en hockeyrink. Och redan på första sidan får vi veta hur detta ödesdrama kommer att sluta: "...en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär/.../satte vapnet mot en människas panna och tryckte av. Det här är historien om hur vi hamnade där". Jag tycker att det är en inledning som heter duga.
Det här är en bok som är klassad som vuxenlitteratur, men eftersom det är lika många ungdomar som vuxna som kommer till tals hade den lika väl kunnat hamna i cross over/unga vuxna kategorin. Det finns ett sug och ett driv i berättelsen som passar ungdomar och även tematik som är tacksam för diskussioner på högstadiet/gymnasiet: tillhörighet, lojalitet, grupptryck, gruppkulturer och människosyn. På minussidan är att den är lite för lång och upprepar sig lite väl mycket. Backman jobbar med ett slags omkväden som i viss mån skapar stämning, men som också blir lite tjatiga.
Piratförlaget, 470 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar