Jättepojken Monkel Trogg är äldsta barnet i sin familj. De lever i Grummelberget tillsammans med alla andra jättar, men Monkel är inte som de andra. Han är liten.
Det är inte lätt att vara liten när man är jätte. Att vara stor är liksom själva poängen med att vara jätte. Monkel mobbas i skolan, av både elever och lärare, och har inte stort hopp om att lyckas få några betyg och kunna få något bra jobb. Kanske kan han jobba med att skyffla drakbajs som hans pappa gör.
Men när klassen är på studiebesök på småttingmuseet tar Monkels liv en ny vändning. (Småttingar är alltså jättarnas namn på människor.) På museet jobbar herr Biblos som är kungens vise man. Han lyssnar på Monkel och låter honom prova museets småttingkläder, eftersom han är precis lika stor som en normal småtting. Herr Bilbo vill att Monkel ska klä ut sig till småtting på kungens födelsedagsfirande några dagar senare och framföra ett teaterstycke för att roa kungen.
Monkel får låna med sig kläderna och med dem den magiska boken som jättarna har stulit av småttingarna. Om Monkel bara kunde läsa de magiska tecknen som står i boken skulle han kanske kunna lära sig småttingarnas magi, som gör att jättarna måste hålla sig gömda i berget för att inte bli dödade av småttingarnas magiska pinnar. Monkel bestämmer sig för att klä ut sig till småtting och bege sig ut ur berget och försöka hitta en småtting som kan lära honom läsa.
Rolig och lättläst med mycket bilder. Kanske kan man sälja in den här boken till elever i år tre-fyra, möjligen fem, säkert även yngre, som läst Dagbok för alla mina fans och vill ha något liknande? Hur lika de sedan faktiskt är kan man ju diskutera, men får eleven med sig boken och börjar läsa den tror jag att hen kan uppskatta den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar