Lögnen på femte våningen

Författare: Do van Ranst

Jeff bor på femte våningen i ett höghus tillsammans med sin mamma och sin gravt utvecklingsstörda syster. Ju högre upp i huset man bor desto fattigare är man. Jeff har en kompis, Süleyman, som bor på elfte våningen, alltså bland de som är ordentligt fattiga. På de allra översta våningsplanen bor mest kriminella.

Höghuset och päronodlingen bakom utgör i princip hela Jeffs och Süleymans värld. De spenderar sin tid i Jeffs lägenhet, i trapphuset (där man om man har tur kan få se den vackra Souza Moen när hon slänger sopor i väldigt lite kläder eller Klumpfot som kompenserar sitt handikapp med ett par väldigt vackra bröst, enligt Süleyman) och i soprummet där de brukar sitta och prata skit.

Jeffs pappa är död. Hans mamma högg ihjäl honom med en kökskniv när Jeff var så liten att han inte kommer ihåg det. Åtminstone tror han att det är vad som har hänt. Det finns en fläck på vardagsrumsgolvet som enligt hans mamma är pappans blod. Nu har Jeffs mamma en ny pojkvän, Harry. Jeff avskyr honom med hela sitt hjärta och han funderar på om det inte skulle gå att bli av med Harry genom att avslöja att mamma har huggit ihjäl hans pappa? Snabbt måste han bli av med Harry, innan han övertalar mamma att sätta Jeffs storasyster på ett hem för utvecklingsstörda barn och på så sätt splittra familjen.

Jeff tar en något motvillig Süleyman till sin hjälp för att sätta i verket en minst sagt morbid plan med målsättning att skrämma iväg Harry.

Det här är en mycket speciell bok och jag har svårt att se vem av mina 670 elever den skulle kunna tilltala. Tyvärr. Svårighetsgraden i texten stämmer inte överens med huvudpersonens mognadsnivå, vilket alltid blir ett problem. Möjligen en väldigt tänkande och läsande kille i femman? En rätt snäv målgrupp hur som helst. Kanske skulle man kunna högläsa den? Den har en viss torr humor som en god högläsare kanske kan locka fram. För rätt barngrupp. Eventuellt.