Sofia har inga vänner, ingen att vara med på rasterna, ingen att träffa efter skolan. Ibland spelar hon basket med killarna, men då brukar tjejerna i klassen reta henne, så därför gör hon inte det så ofta. Bara om Leo i 5B frågar om hon vill vara med.
Ibland går hon till slöjden och hjälper träslöjdsläraren, Niklas. Han brukar bjuda på fika och prata lite. Niklas är egentligen den enda vän hon har.
Hemma brukar det vara bra, men så berättar hennes föräldrar att de ska skiljas och plötsligt förändras allt. Pappa flyttar ut och Sofia måste försöka vänja sig vid att ha två hem. Mamma och pappa beter sig båda väldigt märkligt, antingen är de jätteledsna eller överdrivet glada, och hela tiden säger de till Sofia att allt kommer bli bättre snart.
Men det blir inte bättre snart, det blir mycket, mycket sämre när mamma börjar träffa en annan man. Någon som Sofia känner…
Till skillnad från Bredows "Du & jag" som har lite liknande tematik är den här boken oengagerande och ger inga bestående intryck, inte på mig i alla fall. Vad är motsatsen till oförglömlig? Förglömlig? Är den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar