Majken är inte speciellt intresserad av killar. Hon gillar att vara med sin bästis, Tessan, gå på stan och kolla kläder, fika, sådana vanliga saker. Och hon gillar att spela fiol.
Tidigare har det aldrig varit något problem att inte gilla killar. Hon och Tessan har haft annat att prata om. Men nu plötsligt börjar Tessan dra sig undan och vill inte vara med Majken längre. Det är som att Majken inte duger bara för att hon inte är så killintresserad. Istället hänger Tessan med Belinda, som hon och Majken alltid tyckt var så fånig.
Majken vill inget hellre än att Tessan ska vilja vara med henne igen och när hon lär känna den nya killen Ivan, som har gitarrlektion samtidigt som hon har fiollektion, kommer hon på en lysande idé. Om Tessan tror att hon är kär i Ivan och kanske typ lite ihop med honom kommer hon förstå att Majken är mogen och rolig att vara med.
Vad är det med Johanna Lindbäcks böcker som är så oerhört bra? Har jag funderat på. Språket är en grej, absolut, att hon skriver med så mycket humor och så klockren dialog. Och så lyckas hon få sina karaktärer att bli så levande. Det känns som om man känner dem, som om man har blivit vän med dem under läsandets gång. Ingen större skillnad på den här boken jämfört med hennes tidigare ungdomsböcker. Jag hoppas att hon fortsätter att skriva för yngre. Varför inte en bok om någon som går i sjuan eller åttan? Det är förvånansvärt ovanligt. Samtidigt längtar jag hem till "Vi måste sluta ses på det här sättet" som hon skrivit tillsammans med en annan stor favorit, Lisa Bjärbo, och som jag håller på att sluka just nu. Allt hon skriver är helt enkelt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar