Andreas upplever att alla människor verkar spela någon sorts spel. Som Alicia, som är en person när hon går tillsammans med honom till skolan på morgonen, och en annan under skoldagen. När de är nästan framme vid skolan brukar hon slita av sig mössa och vantar och springa ifrån Andreas, så att ingen ska se att de kommer tillsammans, och sedan vet han att hon inte kommer prata med honom på hela dagen. Skol-Alicia är inte kompis med en sådan som Andreas.
Ibland känner Andreas att livet snurrar på så snabbt och oförutsägbart att han inte hänger med. Han vet inte hur han förväntas bete sig och det blir ofta fel. I skolan kallas han Professorn, eftersom han nästan alltid kan svaren på alla lärarnas frågor.
När Andreas upptäcker att hans pappa, som han trodde att han kände, också verkar spela en roll och leva ett dubbelliv känner han hur han får nog. Hur ska han kunna leva tillsammans med den här personen Christer, som tidigare var hans pappa, om han inte kan lita på honom?
Han önskar att han kunde strunta i att Alicia behandlar honom så illa, precis som han oftast struntar i hur de andra i klassen beter sig mot honom. Men man kan inte styra över sina känslor och just vad Alicia säger och gör har väldig betydelse för Andreas.
Väldigt fint och gripande om relationer, vänskap, hur man beter sig mot varandra, vilka roller människor har i olika grupper, otrohet och skillsmässa, kärlek och -brist på- civilkurage. Karaktärerna är påtagligt komplexa, inte enkla och förutsägbara, inte bara snälla eller dumma. Jag skulle tro att den här boken är jättebra att högläsa och ha som underlag för diskussioner i år fem-sex ungefär. Goda läsare i samma ålder kan läsa själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar