Dagbok från hönshuset

I sin senaste bok Dagbok från hönshuset skildrar Barbro Lindgren sitt och sina husdjurs liv och öden på gården Ugglan på Gotland. Där finns hönor, ankor, katter och en hund. Hönorna går in och ut ur hönshuset, ruvar ägg, blir tagna av räven och dör, försvinner och kommer tillbaka. Lindgren ger sig ut på jakt efter nya ankor eller höns, köper ögondroppar till en anka och hämtar hem rymlingar från grannens sädesmagasin. Det är många olika hönor och kycklingkullar att hålla reda på, men det gör kanske inte så mycket, man kan njuta av de olika små berättelserna ändå. Novellerna följs av Kristina Digmans helt fantastiska bilder. Inledningsvis finns en översikt över de olika husen på Ugglan. En gamal Lorangafan som jag kan inte låta bli att associera till de röda husen där Loranga och hans familj kamperar. Likheterna med Loranga slutar dock där. Eller också är det de inte gör. Kanske är det så att Lindgren nu, precis som när hon skrev om Loranga, skriver det hon själv tycker är intressant och roligt att skriva om och om företeelser i sin närhet. När hon var i trettioårsåldern hamnade hon då mitt i prick med vad småbarnsföräldrar tycker är kul att läsa med sina barn. Nu, förtio år senare, har hon skrivit en puttrig och småmysig bok som passar utmärkt för damer i samma ålder att gona sig åt. Förhoppningsvis hittar de några barnbarn eller äkta makar de kan läsa högt för. Varför Raben ger ut den här boken som en barnbok förstår jag inte. Vad är egentligen en barnbok? Är inte det en intressant fråga för en nystartad barnboksblogg?