Den dagen då Daniel ska göra sin ansökningsintervju till Yale (näst bästa skolan, efter att hans storebror Charlie blivit utkastad från Harvard, bästa skolan) blir tunnelbanetåget försenat och det leder till att han stöter ihop med Natasha. Natasha har sin sista dag i USA. På kvällen blir hon tvångsavvisad eftersom hennes familj är illegala invandrare, men hon gör ett sista desperat försök att få familjen att stanna. En senfärdig säkerhetsvakt gör att hon missar sitt möte Immigrationsservicekontoret, får möta en annan handläggare och får en adress till en advokat som tänder hoppet om en framtid i USA. Och så stöter hon ihop med Daniel.
Det här är en berättelse om omständigheter, slumpen, ödet, parallella universum kontra vetenskapliga fakta och bevisbara sanningar. Men framför allt är det en skimrande gnistrande kärlekshistoria om två unga människor i New York, en dag i livet. Inget mer. Idag är allt vi får.
Kapitlen berättas i jagform omväxlande av Daniel och Natasha med insprängda berättelser om människor eller familjemedlemmar eller fakta som blir avgörande för dem den här dagen. Jag var ganska skeptisk när jag startade min läsning, eftersom jag var halvförtjust i Ingenting och allting. Men här har vi en helt annan och mycket starkare berättelse som är betydligt mindre förutsägbar och sick-litt-mallad är den förra kändes. Men man ska inte läsa den här berättelsen om man vill ha realism, utan om man vill läsa en vacker saga om ung kärlek. På köpet får man en lektion i rassegregation i USA och en berättelse om invandrare av första eller andra generationen, om att tillhöra två olika kulturer, om konkurrens mellan syskon och om uppfyllda och ouppfyllda drömmar.
Bonnier Carlsen, 332 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar