Magisteirum, första boken.
Två av fantasygenrens grand ladies slår sig ihop för att skriva mellanåldersfantasy. Kan det bli annat än bra? Nope! Järnprovet är den första av fem planerade delar i serien Magisterium.
I en prolog får vi följa trollkarlen Alistair Hunt när han hittar sin hustru och stora delar av trollkarlskollektivets barn, sjuka och gamla nermejade, dödade, i en glaciärgrotta. Det är följderna av ett grymt krig mot den stora Fienden. Enda överlevande i grottan är han son som fortfarande är ett spädbarn. Han har fått ena benet krossat men verkar annars oskadd. Men bredvid sin döda hustru ser Alistair hur hon, med sina allra sista krafter, ristat i isen: "Döda barnet".
Så klart dödar inte Alistair sin son. Och i första kapitlet får vi möta Call. Call är en vresig kille som har svårt att få vänner. Han är halt eftersom benet aldrig blivit riktigt bra trots åtskilliga operationer. Call har alltid vetat att han har magiska förmågor, han har alltid vetat att han kommer att bli kallad till det stora uttagningsprovet till Magisterium och hans pappa har alltid inpräntat i honom hur viktigt det är att han misslyckas. Det värsta som kan hända någon är att komma i trollkarlarnas makt, har Call lärt sig. Trollkarlar är cyniska och grymma. De startar krig och skickar ut barn i striderna utan att tänka på följderna, deras skola ligger i hemska grottor under marken där man kan gå vilse och sannolikheten att man dör utan att de bryr sig det minsta är överhängande. Detta är vad Call fått veta. Så naturligtvis gör han som han tränats på hela sina uppväxt, han misslyckas å det grövsta på proven. Trots det blir han utvald. Så klart. Och livet på trollkarlsakademin börjar, långt från pappas omsorg och varningar. Till en början är Call helt inne på att rymma, eller åtminstone att hoppa av efter sitt första år. Men saker och ting utvecklas inte alls som Call - eller vi läsare- förväntat oss och förutsättningarna förändrar sig.
Detta är två delar Harry Potter, en del Gregor från Ovanjord och en del Divergent och det är riktigt kul att läsa. Gärna högläsning från trean och som egen läsning för alla som tagit sig igenom Harry Potter och vill ha mer.
Bonnier Carlsen, 385 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar