Annika gillar inte att tala sanning. Hon anser att sanningen är alldeles för tråkig. Roligare då att ljuga. Hennes familj och hennes kompisar vet att de inte kan lita på vad Annika säger. Det gör inget, det blir intressantare på det viset.
Det är meningen att Annika och hennes föräldrar ska tillbringa hela sommaren i stugan på landet. Annika älskar att vara i stugan. Men ingenting blir som planerat. I början av sommarlovet föds Annikas lillebror alldeles för tidigt hemma på köksgolvet. Mamma och lillebrodern måste bo på sjukhuset och pappa är där det mesta av tiden också. Annika får bo hos morfar. Sommarstugan blir det inget av med.
Annika känner sig övergiven av föräldrarna och vill helst inte ens hälsa på på sjukhuset. Hon tycker att lillebror ser ut som en liten apa där han ligger i sin kuvös och riskerar att dö när som helst. Bara hon närmar sig sjukhuset blir hon yr och illamående.
I Observatorielunden, den stora parken bredvid stadsbiblioteket, träffar Annika Kaja och hennes gäng. De tycks inte ha några tider eller regler att förhålla sig till. Den enda regeln de lever efter är att aldrig berätta något om sig själva. Det passar Annika utmärkt. Hon vill helst bara glömma bort att ap-lillebror över huvud taget finns.
När sommaren är över och Annika kommer tillbaka till de vanliga kompisarna i skolan är det ingen mening med att berätta sanningen om hennes sommarlov. Ingen kommer tro henne i alla fall.
En bok som tar upp frågor om ensamhet, utsatta barn, våld i hemmet, fattigdom m.m.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar