Hanna bor med sin familj i det judiska gettot i Ungerska Debrecen när alla gettots invånare blir uppmanade att samlas för transport någon annanstans eftersom gettot ska stängas. Hanna, hennes syster och föräldrarna tas till en uppsamlingsplats och vidare till Auschwitz-Birkenau. Hanna trodde att de var trygga i gettot. Hon har precis hade fått stipendium till musikkonservatoriet i Budapest och tänker sig en framtid i idolen Clara Schulmans fotspår, nu slås allt i spillror. Familjen splittras och när mamman förvirrar sig allt längre in i galenskap och blir flyttad till sjukavdelningen, finns bara Hanna och hennes syster Erika kvar och bägge är fast beslutade om att kämpa och göra vad som krävs för att överleva.
För Hanna öppnas en chans när lägrets sadistiske kommendant vill ha en pianist som ska komma till hans hus varje dag och underhålla honom och hans gäster. Även om det är vedervärdigt att spela för den grymme och nyckfulle kommendanten gör det att Hanna slipper det tunga arbetet utomhus och att hon får tillfällen att komma över mer mat som hon delar med sin syster och använder till att muta sig till fördelar från barackens kapo. Hon möter också kärleken på ett helt oväntat håll. Med både tur, beslutsamhet och mod, men även en del fulare metoder, blir Hanna så småningom en av de få som överlever dödslägret. Men hon vet inte vad som har hänt med familj, har någon av dem överlevt?
Suzy Zail är dotter till en överlevare och berättar den här historien för att hon tycker att det är viktigt för framtida generationer att försöka förstå förintelsens fasor. Det är en helt fiktiv historia även om vissa platser och händelser och personer är byggda på verkliga händelser och personer.
Jag tycker att det på ett sätt är en alldeles för enkel och banalt berättad historia för att skildra de här horribla skeendena i mänsklighetens historia. Samtidigt är enkelheten av boken styrkor. Den raka och okonstlade berättelsen gör den lättillgänglig för målgruppen som enligt mig är högstadiet eller de som behöver mer lättläst på gymnasiet. Perfekt att läsa under ett andravärldskrigettema för den som inte mäktar med Boktjuven men behöver något mer att bita i än Flickan som älskade potatis.
Berghs förlag, 280 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar