Författare:
Ursula Poznanski
Finns det rum för fler dystopier? Är inte marknaden mättad, läsarna trötta? På klimatkatastrofer, framtidsteknologi och ond bråd död? Det verkar faktiskt inte så. Och så länge som det är så välskrivet och engagerande som de här två första delarna i Poznanskis tänkta triologi om Ria så kommer många att kasta sig över dem.
Ria växer upp i sfären Framtiden, en av många olika sfärer som Sfärförbundet byggt upp i den ogästvänliga, istidsaktiga värld som Jorden förvandlats till efter Den långa natten. Utanför sfärerna är livet hårt. Där lever rivaliserande klaner som slåss med varandra och sfärinvånarna för sin överlevnad, mot köld och matbrist. Ria tillhör en utvald elit som utbildas på sfärens akademi. Hon är expert på tal och språk, hon kan läsa vilken männsika som helst som en öppen bok bara genom att studera deras kroppsspråk och hon kan övertala vem som helst till vad som helst. Ria är rankad sjua av alla elever på hela akademin, hennes framtid är ljus. Men helt plötsligt rycks mattan bort under hennes fötter. Ett samtal hon råkar höra avslöjar att hon och fem andra elever vid akademin är anklagade för att ingå i en sammansvärjning mot Sfärförbundet. En av de anklagade är hennes pojkvän Aureljo som är rankad nummer ett på akademin. Ria vet att varken hon eller Aureljo är inblandade i någon konspiration, tvärt om, de båda tror på och lever för sfärerna, de se bägge fram emot en framtid med ledande funktioner i Sfärförbundet. Så vad är det som har hänt? Varför vill förbundets president se dem alla döda snabbt och diskret? Vem och vad kan Ria lita på nu?
Poznanski håller oss på halster ända till slutet av andra boken,
Sammansvärjningen, innan vi får veta vad som faktiskt är anledningen till att Ria och hennes de fem andra från akademin blir utsatta för ett avrättningsförsök som ska se ut som ett anfall av klanbefolkningen, ett avrättningsförsök som de lyckas fly. Men flykten är vansklig, kanske bara en mer utdragen död? De sex elitstudenterna är illa rustade att överleva i det stränga klimatet utanför sfären. De blir utsatta både för kyla, hunger, rovdjur och klanfolk som är verkligt fientligt inställda till sfärbefolkningen. Men de har också tur. När de blir tillfångatagna av klanen Törnsnår lyckas Ria med hjälp av sina förmågor övertyga dem om att låta dem leva. De möter människor som inte är alls så olika dem som de trodde, de möter inte enbart fientlighet våld och svek, utan även nyfikenhet, respekt, kunskap och kärlek. Och slutligen finner de svaret på gåtan bakom sammansvärjningen.
Miljön i sfärerna påminner mig mycket om de som
Karen Bao beskriver i Uppstigandet. Även idén om en totalitär regim som håller en befolkning vid liv med hjälp av en artificiell miljö i ogästvänlig natur är så snarlik att jag nästan skulle gissat att Bao hade inspirerats av Poznanski. Poznanski är utan tvivel en mer driven författare, hennes karaktärer är flerbottnade och den värld hon skriver fram är trovärdig. Sammantaget är det riktigt spännande böcker som kan ge intressanta tankar både om totalitära regimer, vi-och-de-tänkande, flyktingpolitik och klimatpåverkan, för att bara nämna några aktuella ämnen.
Opal, 432 sidor/bok
