Det här er en snygg och rolig bilderbok om ett ganska vanligt fenomen: att vissa barn inte alls tycker att barnkalas är det minsta roligt. Barnen i fråga kan så klart mötas av förståelse från sina vuxna för det här, men det kan också vara som för Sven. Hans pappa är mer intresserad av sin telefon, han lyssnar inte och iväg till Örjans kalas bara. Fast när Sven lämnas anar man att pappan inte heller tycker att barnkalas är så festligt, kallpratet med Örjans pappa i hallen är ansträngt. Sen går pappa och Sven är kissnödig och toaletten är upptagen. Det blir panik, katastroferna avlöser varandra tills räddningen kommer i form av Ella, bokens hjältinna. Hon tycker nog inte heller om barnkalas, men hon har ett annat sätt att attackera det hela på än Sven. Ella är fantastisk tycker Sven. När han själv ska ha kalas ska han bjuda bara Ella.
Bilderna är drastiska och actionspäckade med hög igenkänningsfaktor. Porträttet av Örjan är kanske lite väl endimensionellt, men det är ett litet minus i en annars fin bok.
Opal, bilderbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar