Daniel Fridell, Teodor Lundgren
Faysa Idle växer upp samtidigt med och mitt i den gängbrottslighet som vi nu vant oss vid skördar dödsoffer varje månad. Hon är barndomsvän med några av de pojkar som senare kom att gå under namnet "Dödspatrullen" och hennes bror blir en av ledarfigurerna i det rivaliserande gänget "Shottaz".
Idle skildrar en barndom då brottslighet normaliseras - ja, till och med hyllas. När hon och hennes tjejgäng gör ett inbrott blir de kungar på Hjulstaskolan. Rakt och ärligt beskriver hon hur våldet steg för steg blir grövre och hur att ta liv allt mer blir något rimligt, både i gängen hemma i Tensta och för de som ansluter sig till IS. "Det var som att livet förlorade sitt värde under dom där åren, livet var ju ändå ingenting, vi var alla så långt från drömmen. Lika bra att satsa allt på ett kort. Att döda någon blev slentrian, ingen stor sak, det var ändå bara ett litet steg på vägen till paradiset eller livet som ghettokung".
Det är en lika förfärlig som upplysande läsning. Idle beskriver hur medias intresse för konflikterna piskar upp stämningen tillsammans med sociala medier och de rappare som interagerar i konflikten. Mördarna hyllas på olika konton och barnen i Tensta och Rinkeby ser upp till dem som om de vore hjältar. En av Idles bröder dödas och hela familjen lever under konstant hot. Så småningom dyker det upp fler grupperingar, att vara ett gäng blir en grej, fler och fler vill vara en del av det. För Idles del gör oron och dödsångesten att hon kommer längre och längre in i missbruk och till slut måste hon söka vård akut.
Vägen ut för Faysa Idle blir så småningom ordet. Hon har skrivit poesi under hela barndomen och här kan hon finna en styrka att göra sig fri. I skrivandet av Ett ord för blod har hon haft stöd av författarna Daniel Fridell och Theodor Lundgren, men det känns ändå att det är Idles egen röst vi hör. Språket är enkelt och rättframt.
Passar nian och uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar