Författare: Kwame Alexander
Josh Bell är en baskettalang av stora mått. På planen kallas han Filth McNasty efter en jazzlåt hans pappa gillar och när han är på planen med sin tvillingbror JB är deras lag oslagbart. Joshs och JB's pappa är en pensionerad basketlegend som slutat spela på grund av en skada han inte velat operera och numera får han nöja sig med att spela med sina söner och heja på deras matcher.
Konflikten i den här boken är att JB träffar en tjej och blir hals över huvud kär och Josh känner sig utanför och svartsjuk. Dessutom visar det sig att det inte bara är knät som är svagt på tvillingarnas pappa, värre saker hotar hans hälsa.
Personligen blir jag illa berörd av den sortens föräldraförebilder som pappan i den här boken representerar, hans agerande (till exempel på sönernas matcher) och tvillingarnas beteenden visar på en föråldrad gapig, inskränkt manlighet som man tack och lov inte möter så ofta i svensk barnlitteratur. Men det här är en amerikansk översättning och kanske speglar den en verklighet som finns där. Och hur som helst är det inte alls för storyn man ska läsa det här boken utan för språket. För inte visste jag innan jag läste det här att basket kunde vara poesi och att matchreferat kunde rappas fram. Jason Diakité gör här sin debut som skönlitterär översättare och gör det med den äran. Språket sjunger och leker, orden och bokstäverna hoppar över sidorna så att det är en ren fröjd.
Natur & Kultur, 239 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar