Det här är ett riktigt sötpiller, en megafeelgoodroman för (företrädesvis) tjejer i lägre tonåren. Den innehåller nästan alla klyschor man kan proppa in i en bok och är en del Askungen, en del Bridget Jones, toppad med en bögkompis och författad av ett "intenetfenomen". Men i sin genre är det riktigt bra och underhållande.
Penny är bokens berättare. Hon lever ett privilegierat övermedelklassliv i Brighton. Men det finns saker som skaver i hennes liv: den enda hon kan vara helt sig själv inför är hennes allra bästa kompis och granne Elliot, hon har glidit ifrån sin tjejbästis Megan och hon tillhör långt ifrån det mest populära skiktet i skolan. Killen som hon kanske gillar bjuder ut henne bara för att få henne att ta foton på honom. Hon är klumpig och gör ofta bort sig när hon blir nervös och sedan familjen var med om en bilolycka för en tid sedan drabbas hon av panikattacker, något som hon inte ens berättat för sina föräldrar. Dessutom råkar hon ut för en mycket obehaglig händelse när Megan lägger upp en film på nätet på Penny där hon trillar omkull under ett scenframträdande och visar trosorna. För att få en ventil för sina känslor och tankar börjar Penny skriva en anonym blogg under namnet Girl Online. Det är bara Elliot som känner till hennes alter ego.
När föräldrarnas arbete gör att de, Penny och Elliot, får spendera några dagar precis innan jul på Waldorf Astoria i New York möter hon Noah och hennes liv förvandlas till en orimligt lycklig saga. De passar ihop på så många sätt och deras kärlek känns så stark att inte ens avståndet över Atlanten är något verkligt hinder. Hon fortsätter att blogga som Girl Online och får allt fler följare, samtidigt som hon går allt längre i sin ärlighet på bloggen. Men när Penny återkommer till Brighton kommer verkligheten i fatt henne. Både den afkb och den på nätet. Vem är Noah egentligen? Varför har han inte varit ärlig mot henne? Vem har avslöjat hennes hemliga nätidentitet? Och hur ska hon och Elliot lyckas reda ut fnurorna de fått på sin vänskapstråd?
Rykten som florerar på nätet gör gällande att Sugg inte alls skrivit den här berättelsen utan haft en spökskrivare. I vilketdera fallet är boken välskriven och fint översatt. Eftersom Zoe Sugg är en internationell superkändis i vloggosfären kommer väldigt många ungdomar att vilja läsa den, vilket gör den till en fantastisk läsfrämjare. Dessutom tror jag att den kan fungera utmärkt i skolan som underlag för diskussioner om nettikett och källkritik på nätet.
Bonnier Carlsen, 253 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar