Villig

Författare: Christina Wahldén

Nora blir våldtagen av sin pojkvän Edvin på en av skolans toaletter. Först vill hon inte berätta för någon, hon skäms så fruktansvärt. Dessutom, vem skulle tro henne? De har ju varit tillsammans flera månader och hon har haft sex med honom innan, frivilligt.

Men Nora mår fruktansvärt dåligt. Hon ligger i sin säng och vägrar gå till skolan. Efter en vecka berättar hon slutligen för sin storasyster, Tuva. Tuva berättar för föräldrarna och de ringer skolan. Från början är Noras föräldrar helt inställda på att våldtäkten ska polisanmälas, men rektorn vill inte ta i det, han säger att det inte är skolans ansvar. Även skolkuratorn avråder från en polisanmälan med argumentet att det skulle vara för jobbigt för Nora. Tillslut får Tuva nog av att vuxenvärlden vägrar hjälpa hennes syster och ringer själv till polisen, anonymt. Men utredningen bedöms inte kunna leda någonstans och därför beslutar sig polisen för att inte ens inleda någon förundersökning, trots att de varken pratat med Nora eller Edvin.

Under tiden lever historien sitt eget liv på nätet, i sociala medier. Kommentarerna om våldtäkten på skolan, men också om andra händelser, med andra personer på olika fester, haglar på Facebook, instagram och Ask.fm. Tonen är rå, bilder läggs ut och delas igen och igen. Personer hängs ut, rykten skapas och sprids. Näthatet frodas. Även vuxenvärlden är inblandad, genom Edvins mamma som skapar en facebooksida till stöd för sin son, där hon inte drar sig för att kalla Nora för en lögnaktig hora.

Situationen för Nora, men också för resten av familjen och för andra elever på skolan, blir bara värre och värre. Stödet från skolan och samhället är lika med noll. Hatet bland Edvins försvarare driver dem till värre och värre saker i ett försök att hämnas på Nora. Fast det väl borde vara hon som är offret, hon som borde hämnas?

Christina Wahldén slog igenom med boken "Kort kjol" som kom ut år 2000. Den handlar också om en våldtäkt och hur offret i efterhand blir ifrågasatt och utsätts för hård press från olika håll. Boken "Villig" kallar författaren själv för en "Kort kjol 2.0", där hon har låtit våldtäktsproblematiken flytta in i nutid och kompliceras ytterligare genom användningen av sociala medier. Resultatet är något konstruerat. Det är svårt att känna närhet till personerna, som läsare upplever jag att jag läser ett reportage eller en redogörelse om bokens händelser och karaktärer, istället för att uppleva att jag lär känna dem och att jag nästan befinner mig där när det händer, som en skönlitterär bok kan få en att känna. Sen kan jag som vuxen känna att utdragen från olika sociala medier, oftast Ask.fm, verkar överdrivna, MEN enligt eftertexten är dessa i det närmaste autentiska. Vilket gör mig mörkrädd. Rejält mörkrädd.