Punkpapporna

Författare: Liz Wennberg

När Cornelia, den nya flickan, äntligen dyker upp på skolan går det ett sus genom klassen. Det är inte Cornelia själv som skapar uppståndelse utan hennes pappor; de är punkare, båda två! Varken barnen eller deras föräldrar har sett riktiga punkare innan och misstänksamheten är stor. Men papporna och Cornelia verkar helt omedvetna om den förundran de väcker och flyttar lugnt in i huset mittemot Martin. Martin, Siv och Vera försöker med hjälp av Martins brorsas kikare se in till dem, för att få reda på hur det ser ut hemma hos riktig punkare, men de har fördragna persienner, så det fungerar inte. Om vännerna ska få reda på hur Cornelia och papporna bor får de gå på Cornelias födelsekalas på lördagen. Men vågar de det? Vad serveras på punkkalas? Kåldolmar, tror Martin, och i så fall vill han inte gå för han hatar kåldolmar. Men nyfikenheten tar överhanden och på lördagen går barnen med långsamma steg in i Cornelias trapp och ringer på dörren...

En ganska menlös och händelsefattig bok. Det positiva i den tycker jag är att fokus riktas mot att papporna är punkare, inte att de är två pappor. Mina två test-nioåringar reagerade knappt alls på att det var två pappor, utan undrade mest varför punkarna väckte så stor uppståendelse. Det gör att boken tar upp frågor kring utanförskap, olikheter och fördomar genom att människorna reagerar på punk-stilen, samtidigt som homosexualiteten normaliseras på ett smart sätt. Synd bara att det inte händer något i boken...