måndag 7 februari 2011

Doktor Proktor och världens undergång. Kanske.


Författare: Jo Nesbö

Det här är tredje boken om Lise och hennes vänner Bulle och Doktor Proktor. Det är ett livat återseende, måste jag säga. Samma fart och fläkt och galna infall som i de två föregångarna. De här böckerna har dessutom en varm och fin ton som faktiskt utan problem går hand i hand med prutthumor och lyteskomik.

När historien börjar är det en ganska vanlig dag i skolan för Lise och Bulle. De har fått en ny slöjdlärare. De elaka tvillingarna Truls och Trym syr fast hans byxbak i skrivbordstolen och läraren far med byxbak, stol och allt tvärs över skolgården och landar i en snödriva. När fröken och klassen ska hjälpa honom upp ser Lise något mystiskt röra sig i ån. Inne i gympasalen ser de spår som av blöta strumpor och texten på blåsorkesterns banderoll är plötsligt felstavad.

Lise känner på sig att något skumt är i görningen. Hon och Bulle söker hjälp hos Doktor Proktor, som verkar vilja dölja något för dem. Samtidigt är alla i Norge som uppslukade av realitysopan kon-KÖR-rensen (typ ”Körslaget”), där Halvard Tenorsen, den sjungande kiropraktorn från Jönköping, avgår med en rungande seger. Mystiken tätnar när Lise märker att folk dessutom börjar prata felstavat.

Bulle och Lise slår i Bulles bok om djur du skulle önska inte fanns och finner ett samband, ett fasansfullt samband. Jordens undergång är nära och eftersom deras omvärld ter sig allt mer och mer oförnuftig, inser de att det bara är de som kan rädda vår planet.

Allvarliga tankegångar om medlöperi, mod, makt och kärlek, blandas med rena galenskaper i den här boken. Som svensk får man sig till livs en hel del norska fördomar mot svenskar, exempelvis: ”…svenskarna ville inte kriga med någon. För de hatar bråk och är livrädda för att ovän med någon..”. Och dessutom spelar vår nationalklenod ABBA (eller BABA som de kallas här) en avgörande roll i skurkarnas komplott, med sin hit VÅTE LU.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar