I en liten stängslad enklav kallad Aperturen i megastaden Seattle-Portland bor Sonya Kantor i ett av fyra förfallna höghus. Hon gör det inte frivilligt. Hon, och andra som varit lojala med Delegationen, sektorns förra styre, har blivit inspärrade där som straff när upproret istället satte nya herrar på tronen, Triumviratet, som nu styr.
Efter att andra som var barn då de spärrades in, och som spärrades in inte för vad de själva gjort utan deras föräldrar, blivit frigivna, är Sonya yngst. Då dyker det plötsligt upp en möjlighet. Triumviratet ger henne en uppgift. Hon ska hitta ett stulet, bortadopterat barn, om hon lyckas vinner hon sin frihet.
Detta är helt klart en författare som vuxit sedan Divergent-serien. Visst var det spännande och drivna böcker, men här hittar vi djupare och mer mångfacetterade karaktärer, färre enkla svar. Och även om detta också är en dystopi, ställs många tankar, som direkt berör vår tid, på sin spets.
Under Delegationen försågs alla medborgare med en "insyn", ett implantat som sätts direkt i ögat på alla nyfödda som gör ungefär det som våra mobiltelefoner gör för oss idag: följer oss var vi går och avslöjar var vi är, hjälper oss att hitta, förklarar världen för oss genom att ge oss information om allt vi någonsin vill veta, hjälper oss att hålla kontakt med andra och håller oss sällskap när vi är ensamma och roar och förströr oss. Men omöjliga att stänga av eller lämna hemma. Dessutom fick Delegationens invånare poäng för allt de gjorde - eller minuspoäng om de gjorde något misshagligt. Invånarna i Aperturen har sin insyn kvar och övervakas fortfarande. De utanför har fått sina borttagna. Eller så sägs det i alla fall
Sonyas uppdrag ger henne en ny inblick i både världen innan upproret och i den nuvarande regimen och tar henne på både skumma och farliga vägar. Här ställs frågor om lojalitet och priset för ett bekvämt liv, om familj, övervakning och vad som är ett meningsfullt liv. En pikant detalj för Sonyas del är att hon som ung flicka förekom på propagandaaffischer för Delegationen, något hon var mycket stolt över då. Så även om hon blir fri och får sin insyn borttagen, kommer hon alltid att bli igenkänd som "Omslagsflickan" (Poster girl). Kan man bli kvitt sitt förflutna? De handlingar man gjort sig skyldig till? Finns det en möjlighet att bli förlåten, eller finns det en gräns för vilka handlingar som är möjliga att förlåta? Och för vem är förlåtelsen till? Den som får den eller ger den? Här serveras som sagt inga enkla svar.
Även om Sonya är en unga vuxen passar den här boken - som är vuxenklassad - från högstadiet och upp, eftersom den förutom svåra moraliska frågor och etiska resonemang som inte förenklas, bjuder på mycket spänning och till och med lite kärlek. Jag har här valt att lägga upp den engelska omslaget, eftersom det var så mycket snyggare än det svenska. Men jag har läst den på svenska i en utmärkt översättning Katarina Falk från Modernista förlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar