När Liv börjar skolan igen efter sommarlovet hatar hon sitt namn och tänker bara på att få vara med Jessa och Bella. Det får hon också ibland. Men hon vet aldrig när det kommer en elak kommentar och trots att hon försöker vara så oansenlig som möjligt passar hon aldrig helt in. Hon sneglar oroligt mot Lisa, den enda som bor nästan lika långt ut på landet som hon. Hon verkar inte bry sig om vad folk tänker om henne, hon går med leriga gummistövlar till skolan och skuttar omkring på skolgården.
Så blir Liv medlurad till en teatergrupp av sin moster och där träffar hon Samuel och Frallan. De bryr sig inte heller om vad andra tycker och de låter ingen trycka ner dem med elakheter. Inge annan heller. Långsamt gror en förändring i Liv. Hon börjar hänga med Admira som är ny i klassen och som säger "Be kind. Always".
En fin och tröstande berättelse om att gå från lekande barn in i högstadiets intriger och att lyckas hålla den moraliska kompassen rätt. Att inte duka under för elakheter och om att navigera rätt i vänskap och den första spirande kärleken. Passar femman till sjuan.
Rabén & Sjögren, 150 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar