Libby är tjejen som blev känd över hela världen som Amerikas tjockaste tonåring då hon blev räddad ur sitt hus av rivningsmanskap och lyftkran. Jack är killen i huset mitt emot som lider av den ovanliga funktionsnedsättningen prosopagnosi eller ansiktsblindhet, något som han döljer för alla inklusive sin familj. När Libby bantat ner sig från 296 kg till cirka 140, fått bukt med sin panikångest och ska börja skolan igen, korsas deras vägar. Seth, en kompis till Jack, hittar på att de ska utmana varandra i "Tjockisrodeo", något som kort och gott går ut på att hoppa upp på ryggen på en ovetande fet människa och hålla sig kvar så länge som möjligt. Jack inser att Libby förmodligen är nästa offer och med någon slags obegriplig logik bestämmer han sig för att själv hoppa på henne för att på så sätt få slut på den förnedrande leken. Han anser sig inte vara någon elak person, men han har utarbetat vissa strategier för att mörka sitt handikapp och dessa gör att han ofta framstår som dryg. Han nickar och ler åt alla, han är charmig och "på", han är festens centrum, är uppmärksam och slår rekord i att jävlas, allt för att inte själv bli bytesdjur. Allt detta förklarar han för Libby i ett brev. Men det gör inte övergreppet så värst mycket mindre. Dessutom är Libby inte längre beredd på att tiga och lida och ta emot. Hon vet sitt värde och är beredd att försvara det, så när hon väl skakat av sig Jack golvar hon honom med en rak höger.
Man kan inte låta bli att undra hur många fler ovanliga åkommor och funktionsvariabler det går att vaska fram inom den nu sjukt (!) poppiga genren sick-litt. Och här har Niven dessutom klämt in både sjuklig fetma, prosopagnosi, lite cancer och lite aneurysm. Men med det sagt är detta riktig bladvändare. Det är välskrivet, gripande, roligt, sorgligt. Och tjockt, så man har att göra en stund. Kapitlen berättas i jagform, omväxlande ur Libbys och Jacks perspektiv. Temat är att våga vara den man är och att våga tro på sig själv och sina möjligheter, både Libby och Jack är trots sina fel och brister fina förebilder.
Gilla böcker, 456 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar