Jag läste nyss Nivens senaste bok Vända världen rätt och då blev jag nyfiken på denna som är hennes ungdomsboksdebut och kom ut 2015. Liksom den nya boken är den en kärlekshistoria, berättad ur två lite trassliga eller trasiga människors perspektiv. Men Som stjärnor i natten är mörkare och har ett mycket sorgligt slut.
Finch umgås regelbundet med självmordstankar. Inte så att han egentligen vill eller planerar att ta sitt liv, men han ser det ibland som en möjlig räddning och undersöker tillvägagångssätt, statistik och historik. När han en dag befinner sig i skolans klocktorn, eller kanske rättare sagt utanför klocktornet, på en liten kant, bara för att känna på hur det eventuellt skulle kunna kännas att fundera på att kasta sig ut, upptäcker han att han inte är ensam. Violett, en av skolans mest populära tjejer, står också där. Finch lyckas tala henne tillbaka in i tryggheten och får det sedan dessutom att framstå som att det är hon som har räddat honom och inte tvärt om, eftersom han redan betraktas som ett freak medan hon har en position som normal och framgångsrik att bevara. Men allt är inte helt normalt med Violett heller. För mindre än ett år sedan var hon i en bilolycka med sin storasyster och bästa vän Eleanor i vilken systern dog. Sedan dess är hennes liv som satt på paus och sorgen är fortfarande ett obearbetat öppet sår och att vara den som överlevt är ibland alltför tungt att bära.
De två ungdomarnas banor flätas samman allt mer och kärlek uppstår. Men ju längre handlingen och förhållandet går förstår man att Finch har allvarligare problem än vanliga tonårsgrubblerier. Han är i ett plan som sluttar allt mer och har ingen mer än en ganska handfallen skolkurator och Violett som skulle kunna hjälpa honom. Men det är svårt att hjälpa någon som inte vill ta emot hjälpen.
Den här berättelsen har som sagt ett ovanligt tungt slut för att vara en ungdomsbok. Jag tycker den passar bäst på gymnasiet och uppåt. Möjligen nian också.
Gilla böcker, 392 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar