Morpurgo har ofta förhållandet mellan ett barn och ett djur i centrum för sina berättelser. Ett annat återkommande drag är att berättelsen baseras på verkliga historiska händelser och ett tredje kännetecken är att berättelsen har formen av en återberättelse. I det här fallet är det Boowies farmor som berättar en historia som utspelar sig under slutet av andra världskriget genom att låta Boowie läsa delar ur hennes dagböcker. I farmor Lillys dagbok får vi läsa hur en stor del av kusten i Devon i södra England evakuerades för att de allierade trupperna skulle kunna öva landstigning. Befolkningen på många gårdar tvingades flytta med djur och bohag och allt. Lillys katt Tips blir skrämd av allt ståhej kring flytten och vill inte följa med. Lilly är otröstlig. Men inte bara det, hon är också ett envist och våghalsigt barn. Med fara för sitt liv smiter hon upprepade gånger under avspärrningarna för att söka efter Tips. Hon har lärt känna en ung amerikansk soldat, Adie, som räddar henne ur farliga knipor flera gånger och Lilly får allt starkare känslor för Adie. Samtidigt möter vi krigets vardag och fasor genom Lillys dagboksberättelser: ransonering, Barry, en evakuerad pojke från London som bor i Lillys familj, oron för pappan som tagit värvning, besvären med att leva inhysta i morbrorns bondgård, hur döden snabbt kan rycka en kär människa ifrån en. Det är en berättelse om en mindre känd del av andra världskriget, berättad på ett sätt som engagerar.
Bra högläsning från trean eller möjligen från tvåan för egna barn hemma. Egen läsning för duktiga läsare från samma ålder och upp till sexan. En enda invändning har jag dock: vilket tråkigt slarv med en annars så fin bok att det är en gråspräcklig katt på omslaget när det så tydligt berättas att Tips är svart och vit (och även är det på illustrationerna av Michael Foreman inne i boken).
B. Wahlströms, 188 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar