Illustratör: Mattias Adolfsson
Bobo i apskolan har underrubriken "en bildningsroman". Och det är det verkligen, i betydelsen om roman om bildning. Jag är osäker på om hela berättelsen är en civilisationskritisk. Eller är det bara en kritik av skolan? Eller bara en god historia? Eller kanske allihop samtidigt?
Bobo är en bonoboapa som nått den ålder då bonoboapor börjar apskolan. Bobo är jätteglad, för att lära sig nya saker är det bästa han vet. Första dagen i apskolan är det bara upprop. Men nästa dag får apungarna lära sig att räkna till ett och bokstaven A. Att räkna är svårt tycker Bobo men att lära sig bokstaven A går som en dans. Men döm om hans besvikelse när det inte blir mer nästa dag. Istället fortsätter de att traggla siffran ett och bokstaven A. Apskolan blir allt mer av en besvikelse för den vetgirige Bobo och till slut tar Bobos nyfikenhet över och han bestämmer sig för att lära sig mer på "egen fot". Bobo träffar en babian som tycker att B är den bästa bokstaven (och lätt att komma ihåg är den också eftersom den ser ut precis som en babianrumpa), en pytonorm som påstår sig vara en boaorm (och som tycker bättre om geometri) och slutligen hittar han till biblioteket. "Det ligger inuti en rutten trädstam och har dåliga öppettider, eftersom apkommunens politiker inte vill betala för det. Moderna apor läser ändå inte böcker, säger de. En ensam bibliotekarieapa med sliten päls är där för att hålla myror borta och hänga upp böckerna på tork om det regnat in."
Det här är definitivt en högläsningstips. Språket och tankegångarna är avancerade och kan behöva vuxenguidning. Samtidigt är det en fröjd för det lyssnande barnet att höra alla bokstäver och ord och få känna sig så mycket smartare än apkollektivet. De superfina Illustrationerna berättar emellanåt en lite annan historia än texten och visar sådant som aporna håller på med medan historien berättas. Läs för förskolebarn och uppåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar