Alex föräldrar har skilt sig och är var och en på sitt håll uppslukade av sina nya liv. Alex, som snart ska börja sista året på gymnasiet, känner sig övergiven. Sommarlovet har inte varit någon hit, Alex har ömsom tagit hand om och oroat sig för sin mamma, ömsom varit arg på henne. När hennes pappa åker på lyxcharter med sin nya, försvinner hennes mamma plötsligt till Indien på yogakurs, allt hon lämnar efter sig är en lapp på köksbordet. Så det är egentligen mer hämnd än äventyrslusta som får Alex att tömma sitt körkortskonto, köpa en biljett till Australien och skriva en egen lapp att lägga på köksbordet. Nu ska hon strunta i de som struntar i henne och leva sin dröm: se Australien och lära sig surfa.
Jag läser mestadels med hjärtat i halsen. Alex är egentligen alldeles oredo för det stora äventyr hon gett sig in på. Det känns som att det hela ska ta en ända med förskräckelse. Alex har gett sig iväg av helt fel anledningar, hon reser inte för att hon själv vill, hon har gett sig av förhastat. Wahldén skildrar backpackervärlden downunder initierat och osminkat: det är ett hårt liv, men också härligt äventyrligt. Alex känner sig ofta rädd och liten, tycker saker är skrämmande eller pinsamma. Samtidigt får hon lära sig att hantera saker och hon växer som människa.
Jag -som i normala fall är dålig på att upptäcka sånt- irriterar mig på flera korrekturfel, synd på en annars bra berättelse om en typ av resa som många unga människor idag drömmer om och också kommer att ge sig ut på. Jag hoppas verkligen att en och annan blir inspirerad av En varm vinter och struntar i körkortet och istället ger sig av på sitt livs äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar