Författare: Katarina Kieri
Tora och Ivar börjar umgås direkt när de börjar i samma klass på gymnasiet. Men redan från början finns ett visst avståndtagande från Ivars sida. Han vill inte släppa Tora riktigt nära och hon vet inte var hon har honom. Hon vågar inte ställa för stora krav på deras vänskap, av rädsla för att Ivar ska dra.
Problemet är att utan Ivar har hon ingen. Inga tjejkompisar. Inga andra kompisar alls. Om man inte räknar bibliotekarien Sven. Och det gör man väl kanske inte. Vad han vill med Tora är oklart. Han skickar signaler som är svåra att inte tolka som att han tycker om henne. Men hur mycket? Och på vilket sätt?
Sen har hon bara sin pappa. Han försöker i och för sig väldigt mycket att vara en bra pappa, men han är som han är. Obildad och full med fördomar. Ingen koll på livet utanför sin egen lilla värld.
Toras mamma har stuckit med en gris. Henne vill Tora helst inte alls tänka på.
Så utan Ivar finns ingen.
Den här boken tyckte jag väldigt mycket om. Tora tyckte jag väldigt mycket om. Katarina Kieri har ett så fint språk, en härlig humor... Och poesin i just den här romanen är fantastisk! Kan säkert inspirera läsare att våga skriva poesi själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar