Det första vi får reda på om Cally är att hon inte har pratat på trettioen dagar. Så småningom förstår vi varför. Boken Hemlös är berättelsen om hennes resa till ordlösheten och tillbaka till att kunna prata igen.
När vi träffar Cally är det på årsdagen av hennes mors bortgång. Cally saknar sin mamma, men faktum är att hon också saknar sin pappa. Han är inte alls samma pappa som han vara när mamman levde. Callys bror gömmer sig framför dataspel i sitt rum, Cally hanterar sorgen med att vara utåtagerande och så "besvärlig" att hennes bästis tar avstånd ifrån henne.
Det är när de är där på kyrkokården, vid mammans grav, som hon för första gången ser sin mamma. Hon står på muren i sin röda kappa och verkar vilja Cally något. Nästa dag ser hon henne igen, då har hon sälskap av enorm grå hund. Cally känner sig med det samma dragen till hunden, den hör hemma hos henne, känner hon.
Rundorna till skolans speciallärare har blivit många liksom tillsägelserna. När så några i klassen ska väljas ut till en utmaning att vara tyst en hel dag för välgörande ändamål är det ingen som tror att Cally ska klara det, hon som pratar jämt. Just därför antar Cally utmaningen. Och det är så hennes stumhet börjar: hon är tyst hela dagen och börjar sedan inte prata igen.
Callys familj tvingas av ekonomiska skäl flytta från sitt hus och Cally och hennes bror känner sig ännu mer avskärmade från mamman och minnena av henne. Men i det nya huset får Cally en ny vän, en mycket speciell sådan.
Jag tycker det är underbart att en bok kan vara så här bra, samtidigt ändå så kort och lättläst. Den har korta kapitel och enkelt språk, ändå är det ingen "lätt-läst-bok". Den är fint och inkännande skriven. Jag vill gärna läsa mer av Sarah Lean.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar